Ett år som inte blev som jag tänkt!

Det har nu gått ett år sen jag skrev här på min blogg. Jag kom inte så långt på min resa förra året. Det kom så mycket mellan att jag tappade bort mig själv i min jakt på att hinna med allt annat runt om. Korta perioder så har jag satt fart men några kg ner och sen upp igen. Står fortsatt på tre siffrigt och ligger nu runt 112 kg. Det är inte klokt ETTHUNDRATOLV kg. Det innebär alltså att jag har 50 kg som ska bort men jag har fortsatt mitt mål någonstans runt 70-72 kg. Den lille hemske har åter greppat mig och monstret har haft fritt spelrum i min kropp under en längre tid. Att inte kunna stå emot är svårt att förstå för någon som inte varit där. För någon som aldrig upplevt monstret är det klart man kan låta bli bullen, kakan eller va det nu må vara. Så enkelt är det inte. Det är som man själv inte styr och suget är som att ha en kniv mot stupen. Man gör vad som helst bara för att slippa det även om det innebär chocklad, godis, bullar, semlor osv i stora mängder. Det söta får gå före mat. Jag kan ta mig genom en hel dag med ingen mat eller väldigt lite och så kommer kvällen och då kommer suget. Maten överäts det kvällsfikas osv. Kroppen vet inte vad som gäller utan går på att tro att det är svält så det är lika bra att spara på de man får. Jag vet ju så väl hur allt funkar när det gäller mat och kropp men har inte kunnat praktisera det på mig själv. Men nu när min studietid börjar närma sig sitt slut så ser jag ju att det är svårt att för mig som gravt överviktig förmedla en hälosam livstil. Kan jag inte hjälp mig själv hur ska jag då kunna hjälpa andra?