Jag som provat de flesta metoder vet allt om att gå ner i vikt men inte hur man stannar där. Jag funderar ibland över hur jag misshandlat min kropp. Hur många kilon jag gått ner och upp och ner igen. Nä det va inte förrän jag hittade lchf och testade som jag förstod hur sockerberoende jag är och hur känslig jag är. Alla gången tidigare men vv och pulver osv har jag gått ner med hjälp av socker och dess ersättning för att söta produkterna som annars skulle smaka smörja.
Att inse att en enda liten bulle, en godisbit osv kan rubba hela ens beslutsamhet är jobbigt men samtidigt nödvändigt att förstå. Jag förstår men gör omgivningen det? Nä inte alltid. Jag ber ingen äta som mig men jag kräver inte av någon som blivit nykter alkoholist dricka sprit men ”folk” kräver av mig att jag ska äta det jag inte mår bra av. Det enda jag vill ha är lite ödmjukhet för att jag tyvärr inte kan äta dina goda bullar, kakor eller va det nu må vara. Jag väljer inte att tacka nej av otacksamhet eller kräsenhet utan för att det får mig att må dåligt. För mig är det slut på att tacka ja för andras skull, nu är det nej för mig egen skull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar