Jag ska försöka berätta vad som gjort att jag står där jag står i dag.
Föddes i slutet av 70 talet som första barnet. Kom sen att få en lillasyster när jag va 6 år.
Jag var en rätt normalstor bebis som hade lite bebishull men inte mer. Åren gick och det tog ett tag att komma från mitt hull men visst så ser jag på korten från den tiden att det försvann mer och mer, inte så jag blev pinnsmal vilket jag aldrig skulle kunna bli för min kroppbyggnad är inte finlemmad.
Kan inte minnas min barndom som olycklig men tidigt så gav man mig tröst genom mat, godis likaså beröm fick man på samma sätt. De stora problem kom när jag började i skolan. Jag blev snart utsatt för de andra barnens grymhet genom mobbing och givetvis så angrepp man min vikt som egentligen inte va något större problem då men alla år av mobbing som sen följde ledde till att den blev det. Jag åt som tröst och stängde in alla mina känslor. Kg kom smygandes. Ingen gjorde något konkret för att hjälpa mig till rätta. Sockermonstret va fött och snart gjorde jag allt för att smyga i mig både kakor och godis. Såg ingen att jag åt så räknades det ju inte.
Jag va redan så fet i allas ögon och då spelade det ju ingen roll längre.
I åttonde klass orkade jag inte längre. Jag försökte få en enkel från planeten men runt mig fanns änglar som lyfte upp mig. Det fanns mobbare som stod där och bad om ursäkt, om de vetat hur mycket det betydde att höra dem göra det. Att de visade och förstod hur hårt och illa de gjort mig. De gjorde mig starkare genom att de visade att de någonstans förstått.
Här vände livet men inte vikten i sig. Kg satt där men jag hittade ett sätt att leva med dem.
Som nybakad student åkte jag i väg som au-pair och kom då för första gången i mitt liv i kontakt med träning. Gymmet blev mitt andra hem och jag va där 5-6 gånger i veckan i bland två pass om dagen. Det blev min nya drog. Jag började för första gången tappa i vikt och kom ner från 78 till 70 kg och då med en tajt kropp med mycket muskler. Tyvärr va min självbild långt i från läkt så jag såg inte den vältränade tjejen i spegeln utan fortfarande en allt för tjock tjej. I dag när jag ser kort från den tiden kan jag bara sucka och önska att jag förstått hur bra jag såg ut då och vilken sundhet jag utstrålade. Hur skadad min självbild va kan jag i daag förstå men det förstod jag inte då.
Men att gå från ett begär till ett annat kostar på... tillslut orkade inte min kropp träningen jag utsatte den för och jag drog på mig förkylning efter förkylning. Den fick ju aldrig återhämta sig.
Hemresan närmade sig och jag lämnade det liv jag levet under ett år bakom mig, likså lämnade jag träningen. Hemma i min vanliga miljö så ramlade jag åter dit, jag flyttade hemifrån på riktigt. Nu kunde jag äta som jag ville, ingen visste ingen såg. Kg kom men stannade runt 80 kg. Musklerna försvann för den enda motion jag nu hade va långa promenader med min hund. Jag höll mig periodvis från godiset och tog jobb som min nya drog. Jag jobbade på fler och fler ställen då jag saknade tillräckligt med timmar på ett så tillslut va jag inne på 7-8 olika arb.platser och gav 200 på alla. Då kom nästa smäll, jag blev riktigt sjuk. Fick körtelfeber och tappade på några veckor 10 kg. De kom dock snällt tillbaks sen. Fick tillsist ett fast jobb på restaurang och sprang första månaden där av mig 8 kg. Stress och avsaknad av aptit gjorde sitt. Dock blev inte jobbet mitt drömjobb utan ett år senare gick jag vidare. Hamnade på fabrik och åter gick vikten uppåt till 80 kg, pendlade lite men låg där omkring. Hösten 01 fick jag nog och tog för första gången tag i min vikt medvetet genom att skriva in mig hos viktväktarna. Ja det funkade men tyvärr hann jag inte komma ner så mycket, när jaag skrev in mig visade vågen 82 kg och när jag inte gick dit mer va jag nere på 77 kg, va hände. Jo jag träffade kärleken och helt plötsligt va det mys för hela slanten och kg kom igen.
April 02 va jag gravid och skrev in på mvc på 82 kg. En jobbig graviditet och jag gick upp till 111 kg. Återvände till VV när lillen va 7 veckor och lyckades sen gå ner till 83 kg men då kom nästa graviditet och åter igen stack vågen upp till 111 kg men denna gången satt kg som berget. Jag körde vv men det funkade inte alls denna gången för mig. Jag promenerade, tränade men det vill sig inte riktigt. Ner till 103 kg jag men sen va det trögt, min ork och mitt tålamod tröt för fort, det hade ju gått så lätt sist.
Jag skrev in mig på gymmets program Xtravaganza. Drack pulver och det funkade, vågen visade minus och jag kom ner till 93 kg. Men där kom det jobbiga, gå från dricka till att äta det funkade inte alls för mig. tillsist va jag åter uppe i 103 kg. Jag körde nutrilett tränade och det höll ett tag men så kom sjuka barn i mellan. Jag min nästa äldsta va sjuk mycket sina 5 första år oxh det gjorde det svårt med träningen att komma från.
Hösten 2008 kom jag för första gången i kontakt med LCHF. Jag tog reda på mer om det och läste de jag kom över. Jag la om kosten för visst hade jag tidigare provat GI och så länge jag höll den sk rivstarten så funkade det bra men så fort jag skulle lägga till potatis, pasta mm kom suget och det gick fel. LCHF va ju som en konstant rivstart. KG började ge med sig och framförallt kroppen ändrade form och midjan började taa form. Mitt midjemått är nere på 93 cm tillslut och då har jag för mig att det startade på runt 118 när jag började med lchf. Jag tappar runt 10 kg och hamnar runt 95 kg. Äntligen är jag på rätt väg! Vad händer då. Jo helt oplanerat blir jag gravid med nr 3 som vi gett upp hoppet om att få pga PCOS. Det visar sig va tvillingar men tyvärr så mister vi den ena tidigt så det blir en graviditet fylld med blödningar, oro osv. Jag går upp på tok för mycket. Vågen slutar på 122 kg. En del rinner dock fort av mig som tur är och efter lillan är född tar jag åter upp lchf men kickstart med nutrilett, ja jag är nog en av de få som mår toppen under en sån kur. Försöker komma i gång med min träning men det är svårt med tre barn. Ligger viktmässigt hamnar jag tillsist runt 103 kg igen när det åter blir annorlunda än vi tänkt. Blir åter gravid.... ännu en resa uppåt till 125 kg. Dock rinner hela 18 kg av mig på en månad. Hamnar på 107 kg och gör sen ett försök att komma tillbaks till lchf men allt är trögt hela 2011. Går ner lite, går upp lite och så håller det på. Väger i okt. 11 111 kg pga för mycket fusk. Får diagnosen diabetes, har haft det vid två graviditeter, diabetes som jag insulinbehandlats för. Inser att det måste bli ändring. Får metformin och börjar tänka på maten igen men orkar inte styra över helt på lchf. Dock så går jag ändå ner till 105 kg tills jag ska på koll igen i dec. Julen kommer ju som bekant sen och + 2 kg men nu är den över och ett nytt år här och då ska jag ner igen och denna gången för att stanna. Jag vet att jag kan och jag ska!
Ja detta min resa till min alldeles för tunga vikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar